Under vatten är nedbrytningen av trä en väldigt långsam process så länge temperatur, syre- och salthalt är låga, vilket det är på botten av Östersjön.
När Vasas trä kom i kontakt med luftens syre på grund av bärgningen skedde en stor förändring. En mängd nedbrytande reaktioner startade då, där ämnen som fanns inlagrade i träet sedan tiden på botten påverkar. Framför allt är det svavel och järn i olika former som påverkar. Nedbrytningen har bland annat resulterat i att styrkan i Vasas trä minskat kraftigt.
Om Vasa inte bärgats hade vi inte fått uppleva och lära av den storslagna kunskapskälla hon är.
Från den forskning som har gjorts tror vi att den kraftigaste påverkan hände tiden strax efter bärgningen, och att nedbrytningen nu har minskat. För att försäkra oss om detta undersöker vi nedbrytningshastigheten vidare tillsammans med forskare.
Viktiga åtgärder som redan genomförts, för att bevara Vasa så länge som möjligt, är ett stabiliserat klimat i museet och nu pågår förbättrad stöttning av skeppet. Arbetet med att bevara Vasa är kontinuerligt och kan vara till hjälp till för andra museum i världen i deras arbete med bevaring av träföremål.